Idag åkte jag till stallet vid tvåtiden för att rida och när jag kom fram noterade jag att den under gårdagen stenhårda och knöliga ridbanan äntligen hade tinat och blivit mjuk och fin. Detta föll både mig och fröken i smaken då Beata skarpt ogillar hårda underlag och jag föredrar att kunna rida i alla gångarter. Vi passade på att träna ganska mycket galopp idag och jobbade lite med fattningar och byten. Bytena blir bra när hon fokuserar på dem, dessvärre bockar och brallar hon väldigt mycket och då är det ju lite svårt att träna på något alls mer än att hålla i sig. Vi fick till ett par snygga travökningar också och pållan blev riktigt svettig. Skönt! Hon behövde verkligen jobba lite ordentligt och göra av med alla ton av överskottsenergi som hon har samlat på sig.
Idag har jag testat en ny sadel på Beata. Jag fick låna en Wellington Greenline av en kompis som jag hoppades kunde passa men icke. Jag är väldigt förtjust i den här sadeln då man sitter som gjuten och egentligen låg den inte så illa men den var lite för vid för Beata. Hon har en väldigt hög manke och när sadeln är för vid blir mankfriheten alldeles för liten. Så tyvärr blir det nog inget sadelköp just nu. Ridpasset i sig var inte heller någon höjdare. Ridbanan var väldigt hård och frusen så efter en kort uppvärmning gav jag mig iväg på en stig i skogen istället. Där var underlaget bättre men Beata som är en väldigt energisk och påhittig dam tog fler aviga steg än räta och bockade många och rejäla språng med regelbundna intervaller. Efter en stunds hoppande och studsande fick jag lov att avsluta och återgå till stallet. Underlaget var som sagt bättre ute, men inte tillräckligt bra för att man skulle kunna galoppera. Ett galoppass där hon hade fått bränna lite energi hade verkligen varit välbehövligt!
