Nu har Hulda lämnat Bergs Farm och istället bosatt sig hos Kerstin Berg på Fredriksdals Gård där hon ska fortsätta att verka som avelssto. I lördags var vi och hälsade på henne för första gången och hon verkade trivas bra. Vi är helt övertygade om att hon kommer att få det toppenbra hos Kerstin och vi önskar dem många fina år tillsammans framöver!
Vi själva väntar med spänning på att hennes avkomma efter den fina hingsten Dunhill S ska komma till världen. Fölungen som ligger i magen förväntas se dagens ljus i slutet på april eller början på maj och han eller hon kommer att flytta tillbaka till oss efter avvänjningen.
Bilder på Hulda
Bilder på Dunhill
Tror ni inte att de kommer att få en alldeles fantastisk avkomma?
Igår var den stora dagen då vårt lilla Chips fick springa vidare på de evigt gröna ängarna. Det är så oerhört sorgligt när en kär vän lämnar en och det är fruktansvärt att behöva ta beslutet även om man vet att det är det rätta. Han har lämnat oss alla i sorg och saknad och just nu är det bara gråt och tandagnisslan här på farmen. De andra djuren kräver ju sin omsorg ändå, och tur är väl det annars hade jag nog bara bäddat ner mig i soffan och vägrat att stiga upp på resten av veckan! Jag hoppas så innerligt att klumpen i halsen ska försvinna, att tårarna ska sluta rinna. Men mest av allt önskar jag att jag kunde få honom tillbaka! <3
Det här med att hägna in djur är en vetenkap som jag icke förmår att bli klok på! Vi har rejäla stolp som pressats ner med maskin, trä eller järnrör i två slanor samt två rader elband och det är i det närmaste omöjligt för våra hästar att ta sig ut ur hagen på annat sätt än genom att hoppa. Så långt allt väl. Men strömmen i hagarna fungerar uselt! Elbanden blåser av och hästarna är uppe i staketen och sliter sönder dem på grund av den dåliga strömföringen. Vi har bytt ut alla band och isolatorer och ha relativt nya aggregat, det ena är ca två år gammalt. Varför funkar det inte?
Nu funderar jag på om det vore värt att sätta elrep istället för band? Hållbarheten är bättre och förhoppningsvis leder de också bättre ström. Är det värt besväret? Det kostar ju några kronor att byta till alla hagarna och tar ju dessutom ett antal arbetstimmar att få allt på plats...
Det som avskräcker mig är skaderisken. Hur mycket ska man oroa sig för den? Jag tänker mig i så fall tjocka elrep som inte blir vassa på samma sätt som de tunna. Samtidigt kanske de ändå kan fastna och göra sig illa? Tips mottages tacksamt!
Idag har veterinären varit ute och gjort klart de sista papprena på Chips. För er som inte vet så blev Chips sparkad i huvudet våren 2013 och spräckte skallbenet. Röntgen visade att frakturen var stabil och efter en relativt kort konvalescens följde en okomplicerad igångsättning och under sommaren gick han helt fantastiskt bra. Men en dag under slutet av sommaren hände något och han har blivit allt sämre för varje dag som gått. Efter många veterinärutredningar, behandlingar och mediciner är han nu utdömd och så fort alla papper är klara så kommer han att lämna oss. Så fruktansvärt sorgligt på en sådan underbar individ! Tyvärr så är han ju ingen sund häst och har egentligen aldrig varit, skador och sjukdomar har följt honom ända sedan han var liten och vi hoppas att vi gör det som är bäst för honom. Han kommer alltid att finnas med oss och det värker hårt i hjärtat redan nu. Att behöva ta farväl kommer att bli en mardröm. Usch, jag vill inte ens tänka på det!
Då var det dags att bita tag i ett nytt år och med nya utmaningar! Beata har varit en riktig vilde den senaste tiden. Hon får förskräckligt mycket överskottsenergi när marken i hagarna är frusen och knölig och det har över huvud taget inte gått att rida henne alls. Åtminstone inte utan att riskera livet. Men nästa vecka är det dags att ta tag i saker och ting igen. Igångsättningen får börja med lösgalopp i ridhuset varje dag tills hon lugnar ner sig!
Chips ska få besök av veterinären på torsdag och sedan är utdömningen äntligen klar. Det låter hemskt att säga "äntligen" men det har varit en jobbig resa för oss alla och på ett sätt blir det skönt att komma till en punkt. Det sorgliga är ju att punkten slutar med att släcka ett liv och att vi förlorar en mycket älskad arbetskamrat, familjemedlem och vän.
I helgen hade vi en spekulant på Hulda på besök och hon tyckte mycket om henne och bestämde sig på plats så helgen den 15-16 februari kommer finaste ponnybusen att flytta till sin nya matte. Det är blandade känslor där också men sorgen över att Hulda flyttar från stallet försvinner lite i skuggan av att Chips ska avlivas. Såklart kommer den lilla svarta pärlan att vara djupt saknad på gården men henne kan vi ju hälsa på när som helst!
Nej, nu måste jag göra lite nytta igen innan läggdags. Godnatt!
Ja, nu känns det som om det är dags att ta tag i bloggandet igen. Jag har en alldeles förskräcklig tidsbrist nästan jämt men bloggandet är roligt och det är bra för mig eftersom det hjälper mig att sortera och reflektera över sådant som händer i stallet och med hästarna. Därför tänkte jag ge den här sidan en ny chans så nu hälsar jag gamla och nya läsare varmt välkomna (tillbaka)!
I helgen ha Tora och hennes ägare och medryttare flyttat ifrån oss. Vi vill passa på att tacka för den här tiden och önska lycka till i framtiden! Imorgon kommer en istället en ny ponny till stallet, en närmare presentation kommer snart. I helgen har jag också påbörjat Beatas klippning. Hon är snäll att klippa och tycker att det är riktigt skönt men den sedvanliga otåligheten gör att jag får klippa henne i omgångar eftersom hon inte orkar stå still så länge.
Chips är fegare och behöver lite mer tid så vi får se hur det går med hans frisyr framöver. Snart stundar en tripp till Tingsryd för att besöka Börjes eftersom vi behöver fylla på förrådet med förnödenheter inför våren. Hinkar, redskap, stängselmaterial, täcken, grmmor, grimskaft och ridkläder står överst på listan men vi får säkert med oss en hel del annat också.
Ja, nu har vi sannerligen fått vind i seglen igen och även om igångsättningen av hästarna går relativt trögt så börjar inspirationen klättra ett pinnhål i taget för varje dag. 2013 kommer att bli ett förändringens år, för mig och för gården och för oss alla. Inte nog med att det känns att det här året är ett positivt år präglat av glädje och positiva känslor, utan motivationen till att driva nya projekt växer sig större för varje dag.
Beslutet är nu fattat om att följande projekt ska starta under årets gång:
1. Byta yttertaket på det grå stallet.
2. Isolera klart innerväggen i sadelkammaren samt sätta upp ett hyllsystem.
3. Riva innertaket utanför sadelkammaren samt måla om och bygga hyllsystenm där också.
4. Bygga ut lösdriften och fylla på med makadam samt öppna väggen mellan stallet och lösdriften så att hästarna ser varandra.
5. Gräva ur och sanda fronterna på hagarna.
6. Fylla på underlag på ridbanan.
7. Söka bygglov för att få bygga ut röda stallet.
8. Ordna med isolerade/uppvärmda vattenbaljor både inne och ute.
9. Ordna spolplats med varmvatten i röda stallet.
Alla projekt gör att jag verkligen längtar till våren när man kan påbörja arbetet, än så länge kan vi ju bara planera och förbereda. Hur långt vi hinner beta av listan innan året är slut återstår att se, men förändringens vindar fläktar friskt och jag ser fram emot ett år fyllt av glädje, fart och fläkt!
Imorse när jag steg upp var det riktigt busväder ute med snö på marken och vinden som ven runt husknutarna. Som väl var fick jag ganska snabbt igång en brasa och lite hett kaffe att värma mig med, men eftersom marken var frusen beslutade jag att idag får bli en pluggdag. Mamma skulle ändå sköta hästarna idag så jag struntar i att rida. Istället beger jag mig till bibblan för att intensivplugga med Emy. Så nu ska jag skriva klart en uppgift idag och dessutom börja på en ny. Jag ska också börja läsa böckerna som vi har seminarium kring i början på nästa vecka och innan jag åker hem igen så blir det ett besök på gymmet.
Igår när jag var i stallet passade jag på att skaffa bildbevis på Bettans nya täcke. Tyvärr var vädert inget vidare för fotografering och Bettan hade säkerställt att ingen skulle missta henne för renlig och fisförnäm, genom att rulla sig i den värsta lerpölen hon kunde hitta. Men väl, såhär ser det ut:
Nu har jul- och nyårshelgen äntligen passerat och allt har återgått till det normala. Min praktik är över för den här gången och återigen sitter jag med näsan i historieböckerna och hästarna hinns med innan mörkret faller om dagarna. Skönt! Julen har varit fin men det är ändå skönt när vardagen lägger sig och nu hoppas jag att hästarna kan få komma igång på allvar igen och att träningen ska bli lite mer konsekvent.
Idag har Chips varit ute på en liten skogsrunda men underlaget var inget vidare så vi tog det ganska lugnt. Beata har också fått röra lite på sig men där blir det fler aviga språng än räta just nu. Ponnyerna har blivit lite extra ompysslade också och lilla Bettan har fått på sig ett täcke för första gången. Det var lite skumt tyckte hon men hon uppförde sig alldeles utmärkt. Eftersom hon och Hulda går på lösdrift just nu så är tanken att även Bettan ska få ha ett ordentligt täcke på sig, åtminstone när det regnar och snöar.
Nu är det dags för mig att återgå till studierna så att jag hinner med en genomkörare på gymmet innan kvällen.
Idag har jag testat en ny sadel på Beata. Jag fick låna en Wellington Greenline av en kompis som jag hoppades kunde passa men icke. Jag är väldigt förtjust i den här sadeln då man sitter som gjuten och egentligen låg den inte så illa men den var lite för vid för Beata. Hon har en väldigt hög manke och när sadeln är för vid blir mankfriheten alldeles för liten. Så tyvärr blir det nog inget sadelköp just nu. Ridpasset i sig var inte heller någon höjdare. Ridbanan var väldigt hård och frusen så efter en kort uppvärmning gav jag mig iväg på en stig i skogen istället. Där var underlaget bättre men Beata som är en väldigt energisk och påhittig dam tog fler aviga steg än räta och bockade många och rejäla språng med regelbundna intervaller. Efter en stunds hoppande och studsande fick jag lov att avsluta och återgå till stallet. Underlaget var som sagt bättre ute, men inte tillräckligt bra för att man skulle kunna galoppera. Ett galoppass där hon hade fått bränna lite energi hade verkligen varit välbehövligt!
Bettan är en welsh sek D född 2011 e. Ias Cadarn - Valhalla's More Magic. Hon är dotter till Hulda och hennes far är en prestationsstammad welshcobhingst e.Broughton Replica (45p) - Henfynyw Tywysog (flera SM-medaljer i dressyr). Bettan är en supertrevlig individ med bra temperament och kanonfina gångarter. Bettan är till salu om rätt köpare dyker upp.
Hulda är en welsh sek C född 2000 e. Valhalla's More Magic - Merlyn Welsh Diamond och kom till oss 2010. Hulda är ett avelssto och mäter 134 cm över manken. Hennes tävlingskarriär blev kort p.g.a. skada men hon har startat lätta klasser i dressyr med över 70% och har dessutom en helbror i Danmark som tävlar FEI på nationell/internationell nivå.
Nu har snön anlänt till Farmen och allt är vintervitt och rent. Även om det är vackert med allt det vita och trots att snön lyser upp i mörkret, så kan jag inte låta bli att vara lite bitter över vintervädret. Jag är en riktig fryslort och plågas av yttertemperaturerna samtidigt som merarbetet i stallen växer i stadigt tempo. Vattnet i hagarna fryser, stallplanerna och vägarna till hagarna ska skottas, utrustning blir blöt när snön vräker ner och inga kläder i världen tycks klara att hålla kylan i schack under långa stalldagar.
På dagtid har jag just nu fullt upp med min praktik på en högstadieskola så ridningen hinns inte med i den utsträckning som jag hade önskat. Men stallarbetet löper ju på som vanligt och nu är det bara den här och nästa vecka kvar på praktikperioden. Därefter hoppas jag att allt ska återgå till det normala igen. Min förhoppning är att hinna klippa Chips och Beata under någon utav dessa veckor då båda två börjar likna någon slags mammutkorsning.
På torsdag kommer hovslagaren och skor Chips och Boyen samt verkar Lady. Beata, Hulda och Bettan fick sin pedikyr förra veckan. Så nu blir det snösulor på och broddarna ska rotas fram, sen ska det tränas för fulla muggar. Nu börjar det närma sig insläpp så jag får väl sätta igång och knöla på ett halvt ton vinterkläder så att jag inte fryser ihjäl!
